cassienicoletti

Lita på folk. Ha förtroende för någon. Svåra grejer det där! Eller, svårt för mig. Som fan. Jag tror alltid det värsta om folk. Jag tror alltid att folk ljuger när de beter sig som underbara människor, jag tror alltid att de spelar för att få ut något av mig. En riktigt dålig egenskap det där, men det är svårt att låta bli att tänka att allt och alla vill en ont när det hänt så många gånger. Förut såg jag mig själv som sjukt smart som var misstänksam mot alla hela tiden, för om man är på sin vakt blir man inte sårad, right? Det är först nu jag börjat inse att det är ett stort handikapp, att inte kunna släppa in människor innanför murarna. Och tro mig, mina murar är höga! Vem vet, jag kanske missar världens bästa vän, eller världens mest underbara pojkvän för att jag inte vågar lita på dem? Galet när jag börjar tänka så, då får jag nästan panik och börjar tänka att jag måste börja lita på folk! Men när jag gör det kommer den där gamla känslan tillbaka. "Nej nej! Lita inte på honom, han bara ljuger för dig! Nej, berätta inte för henne, hon kommer bara sprida runt det till halva Halmstad!" Psykopat? Jo, jag börjar undra. Nehej, nu ska jag nog börja fundera på att bädda ner mig, imorn blir det en lång dag ...

Cassie bjuder på en riktigt gammal bild från någon sommar för ett par år sen!
Känner knappt igen mig själv .. Ser rätt liten ut tycker jag!