cassienicoletti

That's me. Nu har jag jobbat klart, åååååh jag är död. Fick sluta en kvart tidigare bara för att chefen är så skön, haha då blir man glad! Nu har jag tjockat i mig massa rostade mackor och druckit massa Oboy framför 2½ men :) Snart blir det dusch, när jag orkar resa mig ur sängen. Ska bli förjävla skönt asså. Tycker det är lite knäppt, man längtar efter något som fan, till exempel min dusch nu, men ändå orkar man inte göra ett skit för att nå det? Haha, kan ta ett bättre exempel! Man har inga pengar, men vill ha som faaaan, ändå pallar man inte jobba? Vafan är det? Då får man ju skylla sig själv, men det gör man ju inte, allt är alltid alla andras fel, man kommer med massa bortförklaringar och undanflykter. Bara jag som är sån? Usch och fy på mig! ;) Nu ska jag ta tag i livet och hoppa i duschen, sen ska jag lägga mig i tid för en gångs skull, börjar 8.20 med älskade Español, tagga! Sov gott alla fina och fula människor! :)

Det suger att skolan har börjar igen, hade verkligen behövt en vecka till,
men vadfan, man blir ju glad av SPL09B, världens bästaste klass, helt klart!

"Över min döda kropp, jag skjuter när jag söker hopp, men ser dig varje gång när jag sluter mina ögonlock. Sanningen är den att jag saknar dig idag, även fast vi har bestämt att inte prata på ett tag. Försöker bara tänka på att allting löser sig, men gråter då och då när det känns som att jag behöver dig. Det var mitt eget fel, jag kunde stannat och chansat även fast jag inte kunde andas. Men du ska veta att jag tänker på dig varje kväll, vare sig jag sitter helt själv eller vacklar hem packad någon kväll, eller när som helst. Kändes ganska hemskt för du ska veta att jag tänker på dig jämt. Vare sig det är en fredag eller torsdag, och tro mig, fan det kan va ensamt i en storstad. Men jag tror att det kommer bli bra, även fast det regnar här i Stockholm idag." Det regnar i Stockholm idag - RMK

Älskar den låten och får tårar i ögonen varje gång jag hör den. Visst, killen sjunger till sin mamma, men delar av texten passar även in i andra situationer. Nyvaken från en störtskön powernap såhär innan jobbet, ska jobba 16.45 - 21.00, skitkul. Orkar inte, är inte på humör och har ingen energi till det över huvud taget. Men jag antar att det bara är att bita i det sura äpplet och köra på stenhårt, så löser sig allt med pengar och sånt till slut! :)

Usch jag mår inte bra. Jag hör så jävla mycket skit om dig & hela situationen. Folk varnar mig dagligen, tittar på mig med den där blicken som säger "Jag tycker synd om dig!" och berättar saker som jag egentligen redan vet, men som jag tränger undan för att jag hoppas som fan att de inte är sanna. Men jag är en dåre, en idiot som tror på att saker kan bli bra, att allt kommer lösa sig tillslut, men det kommer ju inte göra det, för jag kan inte ensam göra jobbet, jag behöver hjälp. Ja, jag erkänner det, jag behöver hjälp! Hjälp mig då.

Glad tjej för längesen!

Älskar när saker blir som planerat! Igår blev det 18-årsfest hos Maggan med massa kul folk. Lite småpinsamt att det var fullt med 96or som trodde att de var något, men men :) Musik, dans, dricka och trevligt sällskap hela kvällen, kan ju inte bli bättre! :) Jag, Natha, Jossan och Malin tog bussen in till stan vid halv ett tiden och resten av natten spenderades inte hemma, vilket var toppen! Nu är jag hemkommen, har duschat och käkat, känner mig full av ny energi så att jag pallar ta tag i sista lovdagen ;) Får bara hoppas att det händer något ikväll, annars blir jag sur :) Ha en trevlig sista lovdag folket, vi ses!

Random bild på mig & bästa hos mig i somras :)

Engelskans ord "you" är ett förjävla bra ord som kan lura folk ordentligt! "You" kan betyda "du/dig", men även "ni/er." Hur awesome är inte det egentligen?! Fan va man kan luras med det lilla ordet, det kan förändra en hel mening, en hel poäng, en hel synpunkt! Sånt är kul tycker jag, brainfucka folk lite, hehe ...

Är alla pigga och glada idag då?! Det är jag, trots att jag vaknade första gången klockan kvart över åtta i morse ... Gårkvällen var mycket trevlig, åh vad jag älskar tjejerna i min klass, helt underbara människor hela högen! Kvällen spenderades hos Sara ute i Kärleken (love, hihi) och vi beställde pizza/kebab och hade det mysigt. Sjuka diskussioner och utomjordingar, rymden, robotar, att vara ensam kvar och så vidare. Mat, godis, dricka och sjukt bra sällskap, kan det bli bättre eller? Tror knappast det! Vi höll nog på med våra diskussioner till tre på natten. Måste säga att jag kände mig lite ensam innan jag deckade, alla sov inne i Saras rum, tätt ihoptryckta i sängar och på madrasser, medan jag (som i och för sig valde det själv) sov i Saras brors rum helt själv :( Men jag överlevde, som jag alltid gör! :D Nu är jag hemma, har ätit och svalt tabletter som mamma tvingade i mig, äckligt .. Så nu blir det full fart med natur och turism plugg, duktig tjej är jag allt! Ikväll blir det mys med mina fina blattebrudar, sen får vi se vad vi hittar på! Förresten, är det inte galet hur rätt personer vid rätt tillfälle kan ändra på hela ens humör och få en att gå från superdeppad och lipfärdig till glad och lycklig på bara en kort stund? Älskar sånt, så himla underbart! Pussen, vi ses!
 
Underbar bild från James Bond stranden på Sardinien, vill tillbaka! :(

Brukar ju skriva ett citat från någon låt till de flesta av mina inlägg, men välj viljen låt ni vill om olycklig, obesvarad kärlek, eller om otrohet och svek (finns ju en hel del) så beskriver det mig just nu. Jag orkar inte tänka, orkar inte bry mig, fast jag gör det hela tiden ändå. Det kan inte hjälpas, när man blivit van vid något som plötsligt tas ifrån en. Det finns så mycket att säga, så mycket att berätta, men jag vet inte vart jag ska börja längre. Hade jag fått en ny vän som inte visste någonting om något, och den hade sagt: "Berätta allt!" Då hade jag fått sitta i timmar och berätta, hade inte vetat vart jag ska börja, fortsätta eller sluta. Det finns ingen början, finns inget slut, allting är en ond cirkel som går runt runt runt i huvudet på mig, och jag vet varken in eller ut. Jag kan inte säga "ni vet ju hur det känns?" för det är inte alla som upplevt det. Det är för det första inte alla som varit kära, de som har blivit kära (eller är kära) kanske inte har blivit svikna av den de håller av.

Just nu sitter jag i ett hörn i mitt rum med datorn, i mina mest slitna mjukisbyxor och en överstor tröja. Håret är uppsatt i en bolle på huvudet, gårdagens smink är halvt utsmetat i ansiktet. Huvudvärken hotar med att spränga mitt huvud, blåmärkena på revbenen gör ont, varenda muskel i kroppen är på helspänn trots att de värker. Jag har lust att lägga mig på golvet och sova, sova bort all smärta och alla plågande tankar. Jag ger dig, henne, det, situationen en snabb tanke, sedan värker det till och paniken sprider sig till varenda del av min kropp, varje liten blodådra, minsta lilla cell och jag får gåshud. Jag orkar inte, jag orkar inte gå igenom allt det här en gång till. Sömnbristen, tårarna, huvudvärken, matstrejkerna min kropp startar. Jag kommer tyna bort igen, jag kommer inte ha någon ork till något, tappa livsglöden. Jag vet att det kommer bli så, för så blir det alltid, jag känner mig själv väl.

Är det inte ironiskt? Är det inte typiskt? Vi två, som första gången vi pratade, pratade om hur mycket vi avskyr kärlek och killar/tjejer, för att man alltid blir sårad i slutändan, vi två blev, blev vi två. Det kom en massa hinder på vägen, en jävla massa måste jag säga. Och jag praktiskt taget bar dig över dem, kämpade oss två igenom dem, igenom, över, allt. Du är en glidare. En riktig glidare, så du bara gled med, lätt och smidigt, men det lät jag dig så gärna göra. Och se nu vad det har lett till, min korkade oförsiktighet har lett till min undergång. Du har tatt mig för givet, har vetat att jag alltid finns där, alltid hör av mig, alltid kommer. Det kan jag förstå, för jag har med all önskvärd tydlighet visat dig att det är så jag vill göra, att det är dig jag vill träffa, höra av mig till, vara hos, sova med. Det vet du mycket väl. Men lägg ner nu, för du ska inte ta mig för givet, inte längre.

För jag har tänkt. Tänkt ordentligt, och kommit fram till ett svårt, men rätt beslut. Och det är för sent för dig att göra något åt det nu. Alldeles för sent, och du har ingen annan än dig själv att skylla.

"Du har aldrig torkat mina tårar när jag gråtit, och fast du spotta på mitt hjärta har jag förlåtit." Den bortglömda sonen - 2 världar

Helt klart dagens låt, gammal men underbar. Kom precis hem från en liten shoppingrunda med Sarah & en dubbel barnvagn. Ska fan aldrig skaffa barn, sjukt jobbigt att släpa runt på en vagn ju! Har köpt min älskade Rolling Stones t-shirt nu med, då är man glader! Ska dock träna om en timme, inte lika kul, men man måste ju bli biff & fördriva sega vardagskvällar på nått sätt. Köpte även födelsedagspresent till en viss liten skitunge som fyller år på söndag, hehe. Därför alla barn älskar mig, jag köper deras kärlek! ;) Nu ska jag äta nått lite snabbt & sedan hoppa i träningskläder, pussen!

Denna blev det! Ser dock snyggare ut i verkligheten, en stor
maffig macho L tröja på lilla mig! ;) Inte så dyrt heller, 149 bara! :)

Dålig period i mitt liv just nu, skitgrej på skitgrej inträffar och innan jag hunnit läka såren från det första som hänt kommer nästa. Då känner jag mig vilsen, ensam, missförstådd och allmänt förjävlig. Inte blir det bättre när inget blir bättre heller. Fan vilken flummig mening, men ah, ni fattar. Har ingen ork, har tappat greppet om allt, men jag försöker verkligen, det funkar bara inte så bra. Eller gör jag det förresten? Försöker jag ens? Är inte så säker på det längre .. Kommer jag inte alltid med dåliga bortförklaringar till varför jag inte tatt tag i saker? Ljuger jag inte för mig själv, kommer på sjuka anledningar till att göra dåliga grejer som jag borde hålla mig så långt borta ifrån som möjligt? Är det inte så att jag är svag, att jag inte kan säga nej? Att jag inte kan sköta mig på det sättet jag borde, när jag är inne på mitt artonde år i livet? Borde jag inte vara mer utvecklad, förstå konsekvenserna av mina handlingar bättre? Borde det inte vara så att jag vill sköta mig, och gör det? Nej men det är ju inte så. Jag sköter mig inte, jag gör inte det jag ska, jag sviker mig själv, min självkänsla och mitt självförtroende om och om igen, gång på gång.

Just nu är jag inte på humör för någonting, inget alls över huvud taget. Är stentrött efter ännu en natt med för lite sömn, mardrömmar och oro. Men jag har lovat mina änglar att vi ska gymma vid sex, så tills dess får jag ha ryckt upp mig och kommit på bättre tankar. Men usch, känner bara för att gå och lägga mig med härlig musik i öronen. Nej förresten, musik finns det nog av i mitt hus för tillfället. Kom hem nyss och hittar min mamma strykande, gråtande, lyssnande till skivan som spelades på Martins begravning. Det gör definitivt inte saken bättre. Hur kul är det egentligen, man kommer in genom dörren, hör musiken, minns, sväljer en gråtattack, får panik, sväljer paniken, sätter sig på sitt rum och skriver, samtidigt som man håller paniken och gråten i schack. Det börjar bli kämpigt att hålla allt i schack, alla känslor och impulser jag har, all ilska och sorg som sitter som en klump i bröstet varje dag. All oro som inte går att ignorera till hundra procent. Det hemska är att jag nog vet vad som skulle kunna göra saker och ting rejält mycket bättre, men det känns även som att det för tillfället är utom räckhåll, för folk förstår inte. Ett visst folk, vissa personer, en viss person.

Snälla, se igenom mig, se igenom mitt fåniga leende, hör igenom mitt sjukt falska skratt och mina nickningar till svar på frågan "Mår du bra?" Bara öppna ögon och öron, och du kommer förstå hur allt ligger till. Jag är inte glad, inte ett dugg. Jag hoppas att detta är någon jävla vinterdepression jag har hamnat i, jag har hört att man kan bli riktigt deprimerad det halvåret vi inte har någon sol i detta kalla land, får hoppas och skylla på det. Men nu kom jag med en dålig bortförklaring igen, det är inte på grund av solbristen jag mår såhär, det är annat. Ännu en gång: Läs inte min blogg om ni tycker jag är tråkig och jobbig som skriver av mina känslor, för det gör jag med jämna mellanrum! Det är det jag behöver, så far åt pipsvängen med er om ni ska klaga! :) Nu så, mat & sömn, är egentligen inte hungrig, men man måste ju fördriva tiden och glömma bort saker på något sätt. Tjing!


Till detta dystra och deprimerande inlägg slänger jag in en random bild
på mig, (med Jujja i bakgrunden) i Daniellas garderob/makeup-room
från ett riktigt bra tag sedan! Enjoy! :)

Vet att jag skriver denna meningen väldigt ofta här på bloggen, men är det något jag hatar så är det när folk ljuger. Och när folk ljuger när man frågar dem om de ljuger. Det är nog det värsta jag vet. Det gör mig sjukt arg, och är det folk som står mig nära och som jag bryr mig om som ljuger gör det mig ledsen och besviken. Varför ljuga? Varför inte vara en man (eller kvinna) och stå för saker man gjort, tycker tänker? Sanningen helt enkelt, den kommer man i de allra flesta lägena längst med! Så då vet ni det, hatar lögner :)

Idag har det varit en sjukt långtråkig dag, med massa plugg. Spanskahelvete, orkar inte, men nu kan jag i alla fall några av de krångliga verbformerna! :D På kvällen blev det bio med Claudia, vi kollade Trassel i 3D, ååååh va bra den va! Inte alls sorgligt när de tog henne ifrån hennes föräldrar, eller släppte iväg lyktorna, då rann det tårar kan jag tala om! Men jag är ju sån tuffing, så torkade bort dem direkt ;) Efter bion blev det hem till min lille Benjamin, mys & tv! Bättre söndag kan man ju inte få asså ;) Kom precis hem från honom och nu ska jag nog packa ner mig i sängen & försöka somna i tid för en gångs skull, skola imon! Och imorgon kväll är det alla hjärtans dag, så då lär det ju inte bli särskilt mycket sovande :) Puss & godnatt från en happy Cassie!


Slänger in en snygg bild på mig & Maddis från min 16-årsfest :)

"And I know you too well to say you're perfect, but you'll see,
oh my sweet love, you're perfect for me." Perfect for me - Ron Pope

Lite småkär i den låten, men det brukar väl vara så att man tycker om de låtarna som beskriver en själv och det man känner, tänker osv? Jo, det brukar det. Jaha, denna dagen då? Började 8.20, men tror ni läraren kom till lektionen? Nej! Sen var det bara chill skoldag, hem till lille Benjamin en sväng. Det är ju tur att han alltid står redo i köket för att laga mat till mig när jag blir hungrig, hur skulle jag annars överlevt liksom? ;) Kul att vi från och med idag jobbar på samma jobb, hehe. Nu är jag i alla fall hemma och har inte en aning om vad jag ska göra med livet. Aja, jag hittar väl på nått! I värsta fall blir det plugg ..

Måste bara säga hur mycket jag avskyr matte! Äckliga matte b, jag har inte fått godkänt på nått prov, gjort två omprov och fått ig på dem med. Det är ju inte så att jag inte försöker, för det gör jag verkligen. Hatar när folk säger till en att man måste kämpa hårdare och klagar så fort man tar en paus, när man verkligen gör sitt yttersta för att bli bättre och nå sina mål.

Nu ska jag sova lite, sov knappt inatt på grund av lite olika saker, bland annat mardrömmar. Jag fattar verkligen inte, tycker mitt rum är jätteläskigt att sova i själv, ligger alltid och inbillar mig massa saker så att jag inte kan sova, när jag väl lyckats somna drömmer jag mardrömmar som jag vaknar av och sen kan jag inte somna igen .. Så nu blir det att krypa ner under täcket och sova som en stock några timmar! :) Godnatt!

Slänger in en gammal random bild på mig, känner mig så glaaaad! :)