TÄNKER FÖR MYCKET
Idag är det en sån där dag där jag tänker alldeles för mycket. Jag måste lära mig att sluta med det, för det blir aldrig någonsin bra när det gäller mig. Vissa saker förblir bättre om man inte tänker, om man bara handlar och sen får man se vad det blir för konsekvenser, och när man vet det, så tänker man inte ens på konsekvenserna, utan handlar igen, utan att tänka. Det är det bästa man kan göra. Just nu tänker jag .. på allt. På er, på dig, på henne, på honom .. Och det gör mig galen! Galen av sorg, av ovisshet och av svartsjuka. Jag är en svartsjuk person, visste ni det? Mycket svartsjuk. Sen att det inte märks är en annan femma. Så att anstränga sig för att göra mig svartsjuk är ingen idé, står du mig nära är jag antagligen redan det. Intressant inlägg, eller hur?
Jag struntar faktiskt i vad ni tycker om det, det här är min blogg och här skriver jag det jag vill och behöver, passar det inte så kryssa ner rutan och läs inte mer. Sanningen är att jag sitter och skriver just nu för att försöka få ordning på mina tankar som för tillfället är fucktup. Men gud, vad ska man tänka och göra när man vill göra och säga en sak, men vågar inte för att man är livrädd för konsekvenserna? Kolla, nu tänker jag igen, tänker på de jävla konsekvenserna som gör att jag tänker igen. Och igen. Screw this!
Svartsjuka. Den absolut sämsta egenskapen jag har. Inte för att det är en egenskap som stör min omgivning, eftersom jag sällan visar min svartsjuka, utan vänder den åt andra hållet istället. Typ som, "Åh vad roligt, är ni tillsammans nu igen?" "Vad faaaaaaaan?! Gör slut! Nu!" "Nej herregud! Klart det är lugnt, träffa du henne, vi kan ses en annan dag!" "Ursäkta? Skulle inte vi ses idag? Nähe, skit i det då din lilla jävel!" Låter jag inte som en trevlig prick? Missförstå mig inte, detta var bara exempel, och det är långt ifrån alla gåner jag blir svartsjuk på sånna här saker, men ibland bara kommer det utan att jag kan hjälpa det. Då kanske folk tycker att jag är falsk som säger motsatsen till vad jag egentligen tänker, men så är det inte. Vem hade inte blivit irriterad på en person som jämt och ständigt ska visa sin svartsjuka och som tror att hon har ensamrätt på alla hon umgås med? Jag måste lära mig att inte vara svartsjuk, för den enda det stör och skadar är mig själv. Så, nu har ni läst lite om mina filosoferingar, hoppas det var trevligt, haha! ;)
Jag struntar faktiskt i vad ni tycker om det, det här är min blogg och här skriver jag det jag vill och behöver, passar det inte så kryssa ner rutan och läs inte mer. Sanningen är att jag sitter och skriver just nu för att försöka få ordning på mina tankar som för tillfället är fucktup. Men gud, vad ska man tänka och göra när man vill göra och säga en sak, men vågar inte för att man är livrädd för konsekvenserna? Kolla, nu tänker jag igen, tänker på de jävla konsekvenserna som gör att jag tänker igen. Och igen. Screw this!
Svartsjuka. Den absolut sämsta egenskapen jag har. Inte för att det är en egenskap som stör min omgivning, eftersom jag sällan visar min svartsjuka, utan vänder den åt andra hållet istället. Typ som, "Åh vad roligt, är ni tillsammans nu igen?" "Vad faaaaaaaan?! Gör slut! Nu!" "Nej herregud! Klart det är lugnt, träffa du henne, vi kan ses en annan dag!" "Ursäkta? Skulle inte vi ses idag? Nähe, skit i det då din lilla jävel!" Låter jag inte som en trevlig prick? Missförstå mig inte, detta var bara exempel, och det är långt ifrån alla gåner jag blir svartsjuk på sånna här saker, men ibland bara kommer det utan att jag kan hjälpa det. Då kanske folk tycker att jag är falsk som säger motsatsen till vad jag egentligen tänker, men så är det inte. Vem hade inte blivit irriterad på en person som jämt och ständigt ska visa sin svartsjuka och som tror att hon har ensamrätt på alla hon umgås med? Jag måste lära mig att inte vara svartsjuk, för den enda det stör och skadar är mig själv. Så, nu har ni läst lite om mina filosoferingar, hoppas det var trevligt, haha! ;)
Kommentarer
Trackback
