LEAVING ON TUESDAY MORNIN'
I'm losing it. Seriöst. Håller på att tappa allt, slarva bort viktiga saker, strunta i viktiga saker, tappa förståndet. Snart får de sätta på mig en tvångsjacka och låsa in mig nånstans. Men hey, that's me. Har haft en underbar tid sen i söndags, och såklart spenderades den tiden med den bästa jag vet, mer behöver jag inte säga. Be good.
Är det inte galet, hur man ibland lyckas bygga upp sitt liv runt en sak, eller en person? Att man ibland låter den saken, eller personen ta en stor del av sitt liv, en så stor del att man struntar i och glömmer bort vissa andra? Men det gör ju ingenting, för det man väljer före är antagligen viktigare för en själv, och då mår man så bra det bara går. Men nackdelen med att göra så, att låta sånt hända, det är att man själv, och allt runt omkring blir så otroligt tomt när det av någon anledning tas ifrån en.
Jag har haft en underbar tid med dig, vi har kommit varandra så nära på den här korta tiden. Igår kväll, när vi låg i ditt rum och kollade film, tittade jag runt i ditt rum, på dina saker på din hylla, på dig, och kände för första gången efter alla gånger vi legat sådär, att det inte är verkligt. Jag menar, hur skulle det kunna vara verkligt? Att jag har lyckats komma en person som du så nära? Hur jag har kunnat komma att betyda så mycket för dig. Hur du har kunnat vilja umgås och lägga ner så mycket tid, energi och känslor på mig. Det kändes för mig overkligt, och det är just därför jag är så tacksam, för jag har nått oändligt mycket längre än jag trodde jag skulle göra. Men det är dags för en förändring och det finns inte ord som kan beskriva hur det hugger till i hjärtat när jag tänker på det, och förstår att det med tanke på hur allt ligger till är bäst för oss båda. Inte just nu kanske, men i längden. Tänk att jag som varit så envis och kämpat till sista stund tillslut ger mig, och låter dig välja för oss båda. Jag värdesätter dig sjukt högt, du betyder allt för mig, och jag älskar dig. Det får du aldrig glömma hjärtat <3
Är det inte galet, hur man ibland lyckas bygga upp sitt liv runt en sak, eller en person? Att man ibland låter den saken, eller personen ta en stor del av sitt liv, en så stor del att man struntar i och glömmer bort vissa andra? Men det gör ju ingenting, för det man väljer före är antagligen viktigare för en själv, och då mår man så bra det bara går. Men nackdelen med att göra så, att låta sånt hända, det är att man själv, och allt runt omkring blir så otroligt tomt när det av någon anledning tas ifrån en.
Jag har haft en underbar tid med dig, vi har kommit varandra så nära på den här korta tiden. Igår kväll, när vi låg i ditt rum och kollade film, tittade jag runt i ditt rum, på dina saker på din hylla, på dig, och kände för första gången efter alla gånger vi legat sådär, att det inte är verkligt. Jag menar, hur skulle det kunna vara verkligt? Att jag har lyckats komma en person som du så nära? Hur jag har kunnat komma att betyda så mycket för dig. Hur du har kunnat vilja umgås och lägga ner så mycket tid, energi och känslor på mig. Det kändes för mig overkligt, och det är just därför jag är så tacksam, för jag har nått oändligt mycket längre än jag trodde jag skulle göra. Men det är dags för en förändring och det finns inte ord som kan beskriva hur det hugger till i hjärtat när jag tänker på det, och förstår att det med tanke på hur allt ligger till är bäst för oss båda. Inte just nu kanske, men i längden. Tänk att jag som varit så envis och kämpat till sista stund tillslut ger mig, och låter dig välja för oss båda. Jag värdesätter dig sjukt högt, du betyder allt för mig, och jag älskar dig. Det får du aldrig glömma hjärtat <3
Kommentarer
Trackback
