cassienicoletti

Hey bloggen! What heals a broken heart better than work?! Har börjat jobba hos en familj som behövde städhjälp, gräsklippning, fönstertvättning och lite allt möjligt. Får väldigt bra betalt och är supernöjd! :) Hur fick jag detta jobbet då? Jo, en idé jag fick som kanske låter väldigt töntig men som definitivt lönade sig! Satte upp en lapp på Brogårds Minilivs där det stod att om någon behöver hjälp med att städa eller passa barn och hundar så kan jag hjälpa till. Den satt där i kanske två veckor innan någon nappade, men är glad att jag gjorde det, för nu blir det pengar i sommar! :) Har dammtorkat och tvättat fönster hela dagen, från 10-18 ungefär och är helt slut. Kommer definitivt satsa på att bli något stort och bra så jag slipper bli städerska för att städa är något jag inte hade pallat hålla på med i hela mitt liv .. Familjen jag jobbar hos är supertrevlig och har en gullig son på 2,5 år, så jag är jätteglad över det var just de som hörde av sig. Nu ska jag lägga mig i sängen och glo på One Tree Hill, love it! Ha en trevlig kväll allihop! :)

Tror snart jag börjar gråta av lycka. Det är fan sommarlov, det vi alla har längtat efter sen mitten av höstterminen när plugget var som värst, och nu behöver vi inte öppna en bok på två månader! Igår var en toppendag, kort dag i skolan, sedan hem och bada i poolen med Benjamin! :D Efter det låg jag bara i sängen och kollade på One Tree Hill, och då fick jag världens panikkänsla, det kändes som att jag hade massor av plugg att ta hand om men att jag bara låg där och kollade TV. Men det sköna är att jag vet att jag inte har ett smack kvar att göra! Jag kan göra precis vad jag vill, och det tänker jag göra! :) Nu ska jag sova en liten stund, för runt åtta blir det Wild West med tjejerna i klassen, superkul! :)

Fika på Roberts med tjejerna efter skolavslutningen, mys :)

Allt känns som ett tomt hål. Mitt bröst har ett stort tomt hål där mitt hjärta brukade sitta, hela jag känns som ett stort tomt kallt hål. Jag känner ingen livsglädje, inte en enda liten gnista av glädje i kroppen. Jag är inte glad för att jag har pengar, för att jag har ett hem att komma till, att jag har en underbar och frisk familj, att jag går en bra utbildning och kommer ta studenten om ett år. Ingen av de sakerna gör mig glad. Det enda här i världen som får mig att känna riktig glädje, det är att jag har en sån underbar människa som dig i mitt liv. Att jag haft en sån underbar pojke hos mig, att jag älskar dig och du mig. Men ingenting utav det där spelar någon roll längre. Eller, det är klart att det spelar roll, men i slutändan gör det faktiskt inte det. För som det ser ut nu kommer ingenting att förändras. Inte just nu, inte i denna tiden av våra liv. Tomma hyllor, tomma lådor, en tom garderob, ett tomt rum, ett stort tomt hus för mig själv. För är jag inte med dig så är jag själv, ensam, utan någon, hur många som än finns runtomkring mig.
Ibland glömmer jag, och jag älskar när jag glömmer, men det hade jag inte gjort om jag vetat att jag glömt för alltid, att jag inte kommer att komma ihåg det senare. För det gör jag alltid, men jag är ändå så otroligt rädd för att glömma. Stora saker som personlighet, bråk, utflykter, det är saker som aldrig försvinner, för de var så pass stora. Men småsaker, som vanor och beteenden, det är dem sakerna som är lätta att glömma, om man inte håller minnena vid liv. Problemet är att när man kämpar för att hålla saker vid liv lyckas man aldrig ta kål på dem, naturligtvis. Och det är då man själv dör, sakta men säkert. Jag håller saker vid liv på mitt egna sätt, jag skriver ner saker som hänt, nästan som en dagbok, och det är väl tur att du aldrig hittade den boken, för vem vet vad som hade hänt efter att du läst allt som någonsin hänt, fast enbart ut mitt perspektiv? Jag sparar även saker, små små saker som vem som helst skulle sett som skräp, fjädrar, godisbitar, tomma burkar av olika slag. Sån är jag, och det är så jag gör.


Tom garderob .. The emptiness is killing me ..

Idag hade vi Östergårdsprojektet på Östra Stranden för sista gången, helt okej alltså! :) Trött som satan efter en hel dag med ög-barnen, och efter en eftermiddag i solen på altanen med Benjamin, indränkta i olivolja och som vanligt en massa prat om allt och inget. Har faktiskt lyckats få lite färg båda två, så tack för tipset Selin! Nu ska jag ta en panodil för att kunna slappna av lite, sova en stund, gå på Claudias teater och sedan plugga. Hejdå!


Min söta grupp, vi kom trea! ;)

Måste bara få förklara varför jag verkligen hatar HLT ibland. Våra kära bussar i Hallandstrafiken, med sina ljushuvuden till busschaufförer, kan inte säga annat än att de driver mig till vansinne ibland. Till exempel idag. Bussen var sen några minuter från Brogård, stannade inte vid Måndagsgränd fast jag hade plingat, stannade fortfarande inte fast jag ropade, körde förbi bussgatan där den skulle svängt in till nästa hållplats, stannade äntligen när jag gick fram till chaffisen och frågade vad fan han höll på med, jag hoppade av, men sen vänder idioten för att köra tillbaka resten till hållplatsen han missade, och kör förbi mig så att min väg från hållplatsen till skolan blev nästan dubbelt så lång! Det var min morgon! :) Nu är jag hemma från skolan och ska ta mig en powernap innan plugget börjar, sedan fortsätter det fram tills ikväll när Benjamin kommer hem och vi ska skita i allt vad plugg innebär, bädda ner oss, äta gottgott, mysa, kolla One Tree Hill och somna i tid för en gångs skull! Låter som en kanon eftermiddag och kväll, tycker ni inte? :)

Thumbs up for HLT!