THE EMPTINESS IS KILLING ME
Allt känns som ett tomt hål. Mitt bröst har ett stort tomt hål där mitt hjärta brukade sitta, hela jag känns som ett stort tomt kallt hål. Jag känner ingen livsglädje, inte en enda liten gnista av glädje i kroppen. Jag är inte glad för att jag har pengar, för att jag har ett hem att komma till, att jag har en underbar och frisk familj, att jag går en bra utbildning och kommer ta studenten om ett år. Ingen av de sakerna gör mig glad. Det enda här i världen som får mig att känna riktig glädje, det är att jag har en sån underbar människa som dig i mitt liv. Att jag haft en sån underbar pojke hos mig, att jag älskar dig och du mig. Men ingenting utav det där spelar någon roll längre. Eller, det är klart att det spelar roll, men i slutändan gör det faktiskt inte det. För som det ser ut nu kommer ingenting att förändras. Inte just nu, inte i denna tiden av våra liv. Tomma hyllor, tomma lådor, en tom garderob, ett tomt rum, ett stort tomt hus för mig själv. För är jag inte med dig så är jag själv, ensam, utan någon, hur många som än finns runtomkring mig.
Ibland glömmer jag, och jag älskar när jag glömmer, men det hade jag inte gjort om jag vetat att jag glömt för alltid, att jag inte kommer att komma ihåg det senare. För det gör jag alltid, men jag är ändå så otroligt rädd för att glömma. Stora saker som personlighet, bråk, utflykter, det är saker som aldrig försvinner, för de var så pass stora. Men småsaker, som vanor och beteenden, det är dem sakerna som är lätta att glömma, om man inte håller minnena vid liv. Problemet är att när man kämpar för att hålla saker vid liv lyckas man aldrig ta kål på dem, naturligtvis. Och det är då man själv dör, sakta men säkert. Jag håller saker vid liv på mitt egna sätt, jag skriver ner saker som hänt, nästan som en dagbok, och det är väl tur att du aldrig hittade den boken, för vem vet vad som hade hänt efter att du läst allt som någonsin hänt, fast enbart ut mitt perspektiv? Jag sparar även saker, små små saker som vem som helst skulle sett som skräp, fjädrar, godisbitar, tomma burkar av olika slag. Sån är jag, och det är så jag gör. 
Tom garderob .. The emptiness is killing me ..
Idag hade vi Östergårdsprojektet på Östra Stranden för sista gången, helt okej alltså! :) Trött som satan efter en hel dag med ög-barnen, och efter en eftermiddag i solen på altanen med Benjamin, indränkta i olivolja och som vanligt en massa prat om allt och inget. Har faktiskt lyckats få lite färg båda två, så tack för tipset Selin! Nu ska jag ta en panodil för att kunna slappna av lite, sova en stund, gå på Claudias teater och sedan plugga. Hejdå!
Min söta grupp, vi kom trea! ;)
