FUCK IT
"Fuck what I said, it don't mean shit now, fuck the presents, might as well throw 'em out, fuck all those kisses, it didn't mean jack, fuck you, you hoe, I don't want you back." Eamon - Fuck it
Ibland märker man inte när man går för långt. När man gör allt för en person, vrider ut och in på sig själv för att tillfredsställa och vara till lags, medan man inte får annat än skit tillbaka, skit som påverkar en galet mycket. Man kommer med ursäkt efter ursäkt för sin älskades beteende, för att folk runt omkring en börjat lägga märke till att man håller på att tyna bort på grund av den psykiska lasten man bär på, på grund av sin älskade. Ibland vaknar man inte upp, märker inte att man sakta kvävs till döds, för ursäkterna är inte bara till för dem runt omkring, utan även för sig själv, för att man innerst inne vet att man förtjänar bättre, men måste ursäkta sin älskade för att kunna stanna kvar. Har man tur, så är man en av dem som någon gång på vägen märker att man håller på att dö, och kämpar sig fri i tid. Jag hade tur, jag är en av dem. Jag sa till mig själv för länge sedan att jag aldrig någonsin mer ska ge mig in i något sånt, men sen gick det som det gick. Saken är den att, det hjälper inte hur många gånger andra säger det till en, för så länge man faktiskt vill komma med ursäkter går det inte att slå sig fri. Det är endast när man själv insett och vet att man måste, som det är möjligt. Det är inte lätt, men inte omöjligt. Nu är jag färdig, fri. Det är jobbigt, och jag dör nästan. Men jag överlever. Det vet jag att jag gör. Hejdå min älskade.
Ibland märker man inte när man går för långt. När man gör allt för en person, vrider ut och in på sig själv för att tillfredsställa och vara till lags, medan man inte får annat än skit tillbaka, skit som påverkar en galet mycket. Man kommer med ursäkt efter ursäkt för sin älskades beteende, för att folk runt omkring en börjat lägga märke till att man håller på att tyna bort på grund av den psykiska lasten man bär på, på grund av sin älskade. Ibland vaknar man inte upp, märker inte att man sakta kvävs till döds, för ursäkterna är inte bara till för dem runt omkring, utan även för sig själv, för att man innerst inne vet att man förtjänar bättre, men måste ursäkta sin älskade för att kunna stanna kvar. Har man tur, så är man en av dem som någon gång på vägen märker att man håller på att dö, och kämpar sig fri i tid. Jag hade tur, jag är en av dem. Jag sa till mig själv för länge sedan att jag aldrig någonsin mer ska ge mig in i något sånt, men sen gick det som det gick. Saken är den att, det hjälper inte hur många gånger andra säger det till en, för så länge man faktiskt vill komma med ursäkter går det inte att slå sig fri. Det är endast när man själv insett och vet att man måste, som det är möjligt. Det är inte lätt, men inte omöjligt. Nu är jag färdig, fri. Det är jobbigt, och jag dör nästan. Men jag överlever. Det vet jag att jag gör. Hejdå min älskade.
Kommentarer
Trackback
