cassienicoletti

Tiden går. Även när det känns omöjligt. Även när varje sekund tickar förbi likt pulserande blod under ett blåmärke. Tiden går ryckvis, ibland fort och ibland sakta, men den går. Till och med för mig.

Fysisk smärta, den man känner när man till exempel råkat skära sig, slagit i benet i en bordskant eller ramlat, det är den sortens smärta man levt med hela livet. När man var liten och ramlade omkull på gatan så att det började blöda på knät, då sprang man hem till mamma, fick ett plåster, bad henne blåsa och sen var allt bra igen. Man överlever det helt enkelt. Sen har vi psykisk smärta, sen sortens smärta man känner när man blivit dumpad, bråkat med mamma eller blivit sårad på något sätt. När det svider i ögonen så att tårarna börjar rinna, man får kanske lite ont i huvudet och bröstet ett tag, men man överlever den också. Sen finns det psykisk smärta, som gör fysiskt ont. Man är så djupt sårad och deprimerad, att när ledsamheten och gråten sköljer över en som en stor, häftig tsunami, då svider det först i ögonen, nån tår trillar ner, men sedan kommer värken i huvudet, bröstet och resten av kroppen och man låter alla murar gjorda av falska leenden och skratt rasa. När man ligger i sängen, hopkurad till en liten boll för att försöka hålla ihop sig själv, för att det inte ska göra lika ont, när man känner sig ynkligast i hela världen. Smärtan som är på en så hög nivå, att det svider och värker i hela kroppen och man desperat börjar tänka: "Snälla, ta mig härifrån, ge mig någon stark drog så att jag får somna ifrån det, jag orkar inte!" Det är hemskt, det är det värsta jag vet. Tillslut somnar man av utmattning, huvudet hotar att sprängas och man får ingen luft, men tillslut somnar man. När man vaknar dagen efter minns man direkt, och då tänker man: "Var det verkligen så farligt? Var det inte jag som överdrev det lite?" Men så är det ju inte, det är vad man känner just då som är verkligt, ens egen verklighet, det var ingen överdrift. Ännu en flummig text, men ni börjar väl bli vana? Haha.

Idag blev det upp tidigt, vi skulle äta middag klockan tolv hos familjen Karlsson, med familjen K/Carlsson, så det blev ingen frukost för min del i morse! Jag och Maddis gick ut en sväng i det fina vädret, promenerade bort till Nyhemsskolan där vi alltid lekte när vi var små och den ser ut som den alltid gjort :) Ni vet sånna där pinnar som snurrar? Det känns som att det snurrar så sjukt fort när man står på dem, men när man tittar på någon annan som snurrar så går det typ i 1 km/h eller nått, haha. Hur fungerar det egentligen!? Ett mysterium som säkert aldrig kommer lösas, hehe :) Snart blir mitt rum lite mer renoverat, har fått en ny säng, 120 bred hihi! Har även köpt lite ramar och hyllor, till fondväggen, en ny tapet och nya gardiner. Ska bli skönt att få lite förändring i rummet, det behövs! Har precis laddat ner Lilo & Stitch, för den har på något mystiskt sätt försvunnit ur sitt VHS-fodral, som typ alla gamla filmer gör ... Ska bädda ner mig och titta på den nu, vi synes och höres! :)

Såna här menar jag! Fattar ni hur jag menar? Det går ju sjukt snabbt!