ENSAM ÄR STARK
Man brukar ju säga "tillsammans är vi starka", och då kan man ju mena pojkvän/flickvän snack, eller kompis snack. Jag tänker dock "ensam är stark", som är en av RMKs låtar, och det är ju sant på sitt sätt. Ingen mår ju bra av att vara helt ensam i världen, alla behöver någon. Men det är viktigt att man drar en tydlig linje mellan att "vara tillsammans" och att "vara beroende." För blir man beroende av någon, *suck*, då är det illa. Det är nog det värsta man kan råka ut för, att bli beroende av någon. När man är så van vid att ha en viss person i sin närhet (vän eller kärlek kvittar), att hela ens värld rasar samman när den personen sviker eller försvinner, kanske inte vill veta av en längre. Vad gör man då? Jag gjorde det misstaget när jag var liten, jag hade EN bästa kompis, visst, jag hade andra vänner med, men hon var absolut nummer ett och jag tog henne framför allt och alla. När hon sedan "gjorde slut", som man gjorde med sina bästisar när man var liten, ja då föll ju hela mitt liv ihop till en enda stor ruin. Bli aldrig, aldrig, någonsin beroende av någon! För det blir kanske din död.
En lite mildare grad av beroende, är när en person alltid måste ha någon. När han/hon aldrig kan vara själv, aldrig någonsin klarar av att göra något ensam, som alltid måste ha någon med sig vart han/hon än går. Snälla, väx upp och inse att alla är själva ibland, man måste inte umgås med folk 24/7 eller jämt ha med sig någon till stan, eller när man bara ska gå tillbaka till skåpet för att hämta en bok man glömt. Folk är så himla rädda för att vara ensamma och bli lämnade utanför att de inte klarar av att vara solo! Det är bra att vara ensam ibland, ha lite kvalitétstid med sig själv, att våga vara själv. Tänk så mycket man växer, så mycket modigare man känner sig när man med huvudet högt klarar av att gå i stan själv utan att känna sig illa till mods, eller när man faktiskt vågar gå genom två korridorer i skolan ensam för att hämta den där boken, va? Har jag inte rätt? Herregud, vad är det folk är så rädda för? Inser de inte, att de växer som människor och får både bättre självförtroende och självkänsla när de klarar av att ordna, fixa, göra saker by themselves?! Nää, tror inte att det är så många som fattar det faktiskt. Men så är det, så tuffa till er lite och våga göra det ni är rädda för, och ni kommer må bra! :)
Jag är stark ensam. Eller, jag försöker att vara det. Jag menar, hur många tjejer har inte känt nån gång att man behöver sova med någon första natten efter att man blivit dumpad, för att man är rädd för att sova själv eftersom man bara kommer lipa då? Det kan jag lova att de allra allra flesta har! Men tänk dig, att om du klarar av att sova själv den där natten, precis efter att den där idiotmännskan med snopp nyss begått sitt livs största misstag och valt bort en sån underbar tjej som dig ur sitt liv, då kommer du känna dig så jävla bra! Och tänk, här har du legat själv en natt (och överlevt!) medan han suttit och typ lanat eller supit med sina vänner, medan han är en mindre männska och snackat skit om dig! Vem är störst, bäst och vackrast av er två då? Jo du! Menar inte att jag alltid klarar av det där, för det gör jag verkligen inte, jag brukar väldigt ofta traska över till Jujja och ligga där och lipa istället, när livet suger och det inte finns några bra killar, när allt bara är skit. Men vi tjejer tar emot varandra med öppna armar, tröstar, taggar, ger råd och peppar oss tills vi mår bra igen! Vilka killar gör det va? De dunkar varann i ryggen och säger "Komigen nu mannen!" och sen är all världens problem ur vägen. Fast det är ju inte så, killar är rädda för känslor och tränger därför bort dem, därför mår de innerst inne skit, och därför är de svin. Det är killar, det är sånna de är! Oj vad jag har skrivit av mig nu, känns förbaskat skönt måste jag säga! Ska nog lägga mig snart, tidig skola imorgon, plus att det är fredag, så man måste ju orka med alla trevliga festligheter också! ;)
En lite mildare grad av beroende, är när en person alltid måste ha någon. När han/hon aldrig kan vara själv, aldrig någonsin klarar av att göra något ensam, som alltid måste ha någon med sig vart han/hon än går. Snälla, väx upp och inse att alla är själva ibland, man måste inte umgås med folk 24/7 eller jämt ha med sig någon till stan, eller när man bara ska gå tillbaka till skåpet för att hämta en bok man glömt. Folk är så himla rädda för att vara ensamma och bli lämnade utanför att de inte klarar av att vara solo! Det är bra att vara ensam ibland, ha lite kvalitétstid med sig själv, att våga vara själv. Tänk så mycket man växer, så mycket modigare man känner sig när man med huvudet högt klarar av att gå i stan själv utan att känna sig illa till mods, eller när man faktiskt vågar gå genom två korridorer i skolan ensam för att hämta den där boken, va? Har jag inte rätt? Herregud, vad är det folk är så rädda för? Inser de inte, att de växer som människor och får både bättre självförtroende och självkänsla när de klarar av att ordna, fixa, göra saker by themselves?! Nää, tror inte att det är så många som fattar det faktiskt. Men så är det, så tuffa till er lite och våga göra det ni är rädda för, och ni kommer må bra! :)
Jag är stark ensam. Eller, jag försöker att vara det. Jag menar, hur många tjejer har inte känt nån gång att man behöver sova med någon första natten efter att man blivit dumpad, för att man är rädd för att sova själv eftersom man bara kommer lipa då? Det kan jag lova att de allra allra flesta har! Men tänk dig, att om du klarar av att sova själv den där natten, precis efter att den där idiotmännskan med snopp nyss begått sitt livs största misstag och valt bort en sån underbar tjej som dig ur sitt liv, då kommer du känna dig så jävla bra! Och tänk, här har du legat själv en natt (och överlevt!) medan han suttit och typ lanat eller supit med sina vänner, medan han är en mindre männska och snackat skit om dig! Vem är störst, bäst och vackrast av er två då? Jo du! Menar inte att jag alltid klarar av det där, för det gör jag verkligen inte, jag brukar väldigt ofta traska över till Jujja och ligga där och lipa istället, när livet suger och det inte finns några bra killar, när allt bara är skit. Men vi tjejer tar emot varandra med öppna armar, tröstar, taggar, ger råd och peppar oss tills vi mår bra igen! Vilka killar gör det va? De dunkar varann i ryggen och säger "Komigen nu mannen!" och sen är all världens problem ur vägen. Fast det är ju inte så, killar är rädda för känslor och tränger därför bort dem, därför mår de innerst inne skit, och därför är de svin. Det är killar, det är sånna de är! Oj vad jag har skrivit av mig nu, känns förbaskat skönt måste jag säga! Ska nog lägga mig snart, tidig skola imorgon, plus att det är fredag, så man måste ju orka med alla trevliga festligheter också! ;)
Kommentarer
Trackback
