cassienicoletti

Jag skulle nog välja rätt men svårt. Det är den absolut bästa kombinationen i de flesta fallen. Särskilt i detta jag tänker på just nu. Ska jag ta den felaktiga och lätta vägen, svika och vända ryggen till? Eller vara modig och stanna kvar, som är den rätta men svåra vägen? Det finns inte i min natur att svika folk, inte med vilje i alla fall. Och jag tänker inte göra det den här gången heller. Dessutom är det inte bara en annan person jag sviker, jag sviker även mig själv. Genom att ta den felaktiga men lätta vägen gör jag själva väljandet lätt, men i slutändan har jag svikit en annan människa, plus mig själv. Det är ju inte så jag vill ha det, jag vill inte svika, vill inte vända ryggen till. Jag vill finnas där, erbjuda min hjälp, både kropp och själ, så länge det behövs. Jag är en bra person, jag vet det, jag är en bra tjej, en bra vän, ett bra stöd. För jag har gjort mitt val, det gjorde jag direkt, redan när jag fick veta vad det var jag hade att välja mellan, det var aldrig något snack om saken. Men jag gjorde ändå ett val, jag gjorde det svåra men rätta valet. För mig och för den jag hellre skulle dö för än svika. Så är det, och det känner jag mig stolt över. Blir ingen bild till detta inlägg, det finns inget som passar, men var tvungen att skriva av mig lite.